Navigering - Vilken väg, moderna man?

Gustav · 21 September 2022 13:33

Först publicerat på: https://bushcraft.nu/navigering-vilken-vag-moderna-man/

i dagens Sverige har vi sällan behovet av att kunna navigera oss fram i naturen utan moderna hjälpmedel. Kartan och GPS:en på mobilen är såpass bra att det i stort sett är omöjligt att gå vilse om man nu mot förmodan råkar befinna sig på en plats där för tillfället inte ser någon bebyggelse. Sen har vi resten av Sverige. Ett Sverige där det i princip helt saknas spår av den moderna civilisationen och mänskligheten i stort. Ett Sverige där granarna breder ut sig i till synes oändliga fält som bara fortsätter och fortsätter. Lite då och då bryts det av med en sjö. För det fåtal svenskar som bor i en sådan miljö är den en naturlig del av vardagen, men för oss andra kan den verka lätt skräckinjagande med sin stora tysta vidsträckthet.

Många svenskar vallfärdar varje år till de nordligaste delarna för vandringar och friluftsliv som bjuder det där lilla extra jämfört med skogen bakom husknuten. För en del kan det innebära skillnad mellan liv och död att kunna finna rätt väg framåt.

När man bereder sig att ge sig ut på äventyr i en grupp kan det vara bra om man gemensamt går igenom sin rutt och ser till så samtliga i sällskapet är medvetna och insatta i terrängen. Om förste kartläsare av någon anledning inte skulle ha möjlighet att fortsätta som kartläsare kan nästa person ta över!

Karta & kompass

Det allra mest kända hjälpmedlet och, enligt många, det bästa för att navigera svår terräng är karta och kompass. Det kan vara bra att göra sig bekant med dessa även om man normalt inte behöver använda sig av dem. Båda delarna går att använda var för sig men det är tillsammans som de verkligen kommer till sin fulla rätt. Kartan låter dig se och förstå landskapet för att kunna välja ut den bästa vägen till målet. Det är inte alltid rakt fram är den snabbaste och enklaste vägen! Ta ut mindre etapper av mer eller mindre raka vägar till delmålen så blir det mycket enklare att följa på kompassen sedan! Risken för att man ska avvika åt höger eller vänster blir också betydligt mindre om du går kortare bitar för att sedan ta ut ny riktning!

Karta och kompass är även lagom lätt/svårt för inte alltför små barn. I början passar det bra att lära sig gå rakt efter kompassriktningen medan man efter hand kan börja låta dem ta ut kurs och försöka ta sig från punkt A till punkt B med karta och kompassens hjälp!

Naturens egna riktmärken

Överallt i naturen kan du, om du vet var du ska leta, hitta små tecken och hintar om var du befinner dig och i vilken riktning du rör dig. Nu på höstkanten blir vissa extra tydliga! På träden finner du oftast de större löven på södersidan medan de mindre och lite tjockare på norrsidan och under större grenar. Det är för att trädet vill maximera mängden sol den fångar in på den sidan som solen lyser på mest. Löven på södersidan är därför känsligare för temperatursvängningar o dyl eftersom de sträckts tunna för att maximera ytan. Det är också dessa löv som på hösten först ändrar färg och faller av. Det innebär att om du står och tittar på ett träd och ena sidan verkar har fler gulbruna löv än andra sidan så står du sannolikt och tittar på södersidan av trädet!

Myrstackar är också en ganska fingervisare när det kommer till väderstreck. Myrorna tenderar att bygga sina stackar på södersidan av träd så om du gått förbi en fyra-fem myrstackar och samtliga legat på samma sida av sina respektive träd så kan du vara hyfsat säker på att myrorna hittat söder!

Stjärnorna som riktmärke

På vinterhalvåret i Sverige visar sig stjärnorna ofta och kan vara ganska bra vägvisare för oss nordbor som vandrar under bar och klar himmel! Speciellt ute på sjön där det sällan finns så många myrstackar att staka ut söder efter kan stjärnorna vara det som guidar en genom haven om GPS:en eller kompassen skulle haverera!

Alla har nog hört talas om polstjärnan och att den pekar en mot norr. Polstjärnan ingår i stjärnbilden Lilla björn och går ganska lätt att hitta genom att först hitta Karlavagnen och ta sikte på de två stjärnorna som utgår den yttersta biten av ”lådan”. Därifrån går man rakt upp ungefär tre gånger avståndet stjärnorna emellan (se bild). För närvarande är polstjärnan den stjärnan som hela himmelsvalvet vrider sig runt, vilket får det att se ut som att den står helt stilla på stjärnhimmeln, rakt ovanför norr!

johan · 22 September 2022 05:45

Karta och kompass i teorin är ganska enkelt, men i praktiken när man ska översätta mellan kartan och det man ser runt omkring sig, eller kunna avgöra hur långt man gått så man vet ungefär hur långt man tagit sig på kartan är väldigt svårt.
Se bra på orienterare som tränar regelbundet på denna kunskap och trots det ibland springer vilse i alla fall.

Själv är jag bedrövligt dålig på detta så det blir fort lite vandring fram och tillbaka när man letar efter de landmärken man tagit sikte på.

Men man bryta ner navigering med karta och kompass i ett par enkla utmaningar.

Var är jag på kartan
Vilken riktning ska jag gå
Hur långt har jag gått sedan jag tittade på kartan senast?

För att träna på första punkten kan man roa sig med att gå ut i naturen och och observera sin omgivning när man går, sedan kan man ta fram sin karta och försöka lista ut var man befinner sig. (När man känner sig säker kan man ta fram telefonen som använda denna som facit).

Att ta ut en kompassriktning med en orienteringskompass är en ganska enkel process, det är bara att lägga den på kartan och låta linjalen på sidan peka på målet, sedan snurrar man på kompasshuset tills detta pekar mot kartans norr. Sedan är det bara att börja titta på sin omgivning och låta kompassens pil peka åt samma håll som den ritade pilen i kompasshuset och då kommer kompassens basplatta att peka dit du vill gå. Fast nu börjar det roliga precis som du var inne på. Vad finns framför dig i naturen, ska jag verkligen gå där? Ska jag gå runt något? Vad säger kartan att det finns mellan dig och ditt mål?

Sedan är det dags att röra på sig, du vet att kartan säger att du ska på 800m och sedan svänga, men hur vet du vad 800m är i naturen?
En vanlig teknik är att använda någon form av stegräknare t.ex. kulor på ett snöre som man flyttar när man tagit några steg. (Vill man göra ett själv kan man googla på “Paracord Ranger Beads” eller “Paracord Pace Counter”).
Sedan ska man bara lära sig hur långa steg man tar när man går vanligt och kanske hur långa de är när man marscherar, och översätta detta till när man flyttar på kulorna.
Även här kan man använda telefonen som facit, eller använda en avståndsmätare för att mäta hur långt man faktiskt gått samtidigt som man räknade hur många steg man tog.

Sedan kan man nyttja att man kan ha ental och tiotal som kulor på sina “Ranger Beads”, men man måste inte följa detta strikt, dina steg kanske bara är 6st “ental” för varje “tiotal” för att kunna få något som är jämt delbart med 50m eller 100m (eller vad du nu gillar). Hur långt är 1cm på din karta med den skalan den har?
Har du en karta med skala 1:10 000, hur långt är 1cm? Hur många steg är detta? Hur dela upp detta tal på dina kulor så det blir enkelt att flytta kulorna (även när man är trött och förvirrad).

Sedan är det bara att gå och titta på naturen man passerar och fundera på vad som finns på kartan.

Visst låter det enkelt, men ack så svårt för en modern gps skadad man med dåligt lokalsinne

Gustav · 22 September 2022 06:31

Jo karta och kompass är ett område de flesta av oss vill bli betydligt mycket bättre på!

Det där med att räkna stegen är ju något man verkligen borde börja försöka göra till en vana. Oftast så tror man att man har gått mycket längre än man faktiskt gjort, åtminstone är det så för mig. Det kanske får bli helgens pyssel med ungarna; att göra varsitt stegräknarsnöre!

Det svåra med att läsa karta är ju delvis att försöka överföra fågelperspektiv till människoperspektiv. Står du vid en sjö med väldigt tydligt utmärkte vikar, bukter och öar som du kan ta ut riktning efter så är det inte alls säkert att du ser dessa alls när du står vid strandkanten. Ön kanske smälter in i bakomliggande strandkant och vikarna och bukterna går ihop i en enda lång strandkant som helt plötsligt ser helt annorlunda ut. Det allra bästa är att ta sig upp på en liten höjd, det räcker ofta med en liten kulle bara, och försöka observera terrängen därifrån.

Det är dock svårt om man blir stressad och försöker skynda sig för mycket!

Du har ju helt rätt i att det bästa är att helt enkelt börja sluta använda mobilen så mycket när man är ute! Försöka överblicka terrängen medan man tar sig fram, notera kullen man precis passerade på vänster sida, en lite flod som ringlade sig förbi från höger till vänster strax efter kullen och en sjö lite längre fram så vet man snart ungefär var man befinner sig! En av de viktigaste aspekterna av det är egentligen att ta det lugnt! Stressa inte för då glömmer man lätt både att räkna steg och notera terrängen.

Det är också lättare att avvika från sin utvalda riktning; läste någonstans att ca 60% av oss går åt ett specifikt håll (har för mig det var vänster, men kan missta mig) och de andra 40% tenderar att svänga åt andra hållet. Det är något man kan träna bort till viss del, vissa svänger jättemycket och andra nästan inget. Också en rolig övning; att ge sig ut och försöka hålla en rät riktning i terrängen utan kompass ”Du kan aldrig ana vad som hände sen!”

Det underlättar att tänka i specifika termer här, skriva ut 1cm:10 000cm (=100 meter eller 10 stycken träkulor på helikoptersnörestegräknaren!) när man känner sig osäker, eller åtminstone tänk det så brukar det klarna, även för mig!