Skogen och Spiritualitet: Vad tror vi på?

Bushcraft
, ,
1

Först publicerat på: Skogen och Spiritualitet: Vad tror vi på? - Bushcraft.Nu

Jag sprang på några intressanta kartor som på ett väldigt talande sätt beskriver hur vi använder skogen och spiritualitet som substitut för organiserad religion. De kan också till väldigt stor del förklara varför vårt land aldrig riktigt blev kristet i riktig mening, som en del av våra sydlänta bröder blev. Många ser idag Sverige som ett väldigt ateistiskt samhälle, fullt med människor som inte riktigt tror på någonting. Åtminstone är detta bilden som många icke etniska svenskar som bor i Sverige har av oss, något som sannolikt har smittat av sig något på vår tro om oss själva. Men vad är det egentligen vi tror på?

Vikten av religion i vardagen

Om man tar en titt på en karta över Europa som visar vikten av religion hos medborgarna i de respektive länderna så finner man en ganska nedslående bild av svenskens spiritualitet. Endast 10% av befolkningen tycker att religion är en viktig del av deras liv. Då bör man även ha i åtanke att alla svenska medborgare är inräknade här, även de som har andra religioner än just Kristendom.

Men detta säger egentligen mest om huruvida vi tycker att religionen är en viktig del av våra liv, inte hur många som faktiskt tror på en gud. När vi tittar på en sådan karta så ökar andelen något, men inte till några revolutionerande nivåer direkt.

Tro på en gud

Finland är ganska intressant, endast 10% tycker att religionen är en viktig del av deras liv medan mer än dubbelt så många är övertygade om att gud existerar. En annan intressant detalj är att andelen etniska svenskar som tycker religion är viktigt och som definitivt tror på gud sannolikt är än lägre än de 10% som första kartan visar. Invandringen till Sverige under de senaste 50 åren har primärt varit från länder som är betydligt mer religiösa än svenskarna.

Är vi ateister?

Vad tror svensken på då? Är alla ateister, som många icke-svenskar jag diskuterat frågan med tror? Det verkar inte direkt så!

Andelen ateister i Sverige är högre än i många andra länder, men ligger stabilt kring 15%, vilket lämnar ganska många svenskars spiritualitet.

Om inte ateister eller religiösa, vad är vi då?

Den stora frågan är då: Vad tror svensken på då?

Detta stämmer väldigt väl överens med hur många av de svenskar jag diskuterat frågan med ser på skogen och spiritualitet. Man bryr sig inte nämnvärt om statssanktionerad monoteistisk religion utan man har sina egna idéer om vilka krafter som existerar i naturen och hur man bäst utövar sin spiritualitet. Några av de första sakerna många lär sig när de är små är hur man ska vörda naturen. Det innebär även att respektera alla djur, stora som små. Detta är något som knappast finns i alla kulturer. För vissa är djuren lägre stående som något som endast producerar mat eller liknande.

Sambandet med friluftsliv och att spendera tid i naturen i allmänhet är en väldigt central del av många svenskars liv. Det ser man på allt från jaktutövande, vandring och svampplockning, men även på hur vi bygger våra lagar kring det.

Skogen och Spiritualitet

Skogen är en plats som har fascinerat människor i årtusenden. I många traditioner betraktas skogen som en plats fylld av mystik och magi, och det finns många olika väsen som tros bo där.

Nordisk Mytologi

I det urnordiska mytologiska traditionen ansågs skogen vara hemvist för jättar, vättar, dvärgar och älvor, alla med speciella krafter och förmågor. Många av de urnordiska gudarna och gudinnorna hade också sin hemvist i skogen, inklusive Frigg, Frej och Odin. Yggdrasil, det väldiga trädet som sågs som universums centrum, fanns också i skogen.

Väsen, heliga platser och självinsikt

Men det är inte bara gudar och gudinnor som hemsöker våra sinnen än idag. Skogen sågs, och ses än idag, som hemvist för diverse olike väsen. Ceremonier och riter ägde ofta rum i skogen vid heliga platser, stenar och under särskilda träd. Många söker sig också in i skogens enslighet för att be, prata med förfäder och bortgångna. Andra söker sig dit för andlig upplysning, och det fanns många olika platser i skogen som ansågs ha speciella krafter. Många människor trodde att man kunde få hjälp och råd från naturen genom att vistas där. Vissa går så långt som att säga att man inte ska lita på tankar man fått inomhus eller i städer.

I både nordisk mytologi och folktro, betraktas skogen som en plats fylld av mystik och magi. Det finns en stark koppling till naturen och de väsen som bor där.

Never trust a thought that come to you indoors

Nietzsche

Jag vet inte huruvida kartorna stämmer till 100% men de illustrerar väl hur jag uppfattar att folk tänker kring detta! Hur som helst är det ett väldigt intressant ämne om olika folkgrupper dras mer till monoteistiska tankar eller till naturdyrkan. Hur ser du själv på detta? Upplever du att personer som har ett stort intresse i natur- och bushcraftaktiviteter också dras till en viss typ av spiritualitet? Kommentera gärna nedan!

Läs mer om tankar kring bushcraft i exempelvis den här artikeln!

4 gillningar
2

Man kan notera att vissa saker i den skandinaviska kulturen har alltid funnits och när kristendomen kom, så var det vissa delar av den som var mer kompatibla mer vår kultur än andra.
Ta t.ex. detta som förmodligen summerar protestantisk tro bättre än något annat.

Man kan t.ex. ta avstamp i Matteus 6:5 (Matteus 6 Svenska (1917))

—" 5 Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. 6 Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig."

Detta är något som är väldigt vanligt här uppe i norr, men ovanligt i den katolska delen av världen.
Hur kommer det sig att vi ser religion som något personlig, som ska utövas på en lugn och harmonisk plats, t.ex. i ditt hem, eller ute i skogen?

Hur kommer det sig att vi ogillar folk som ber högljutt i grupp på allmän plats flera gånger om dagen? Allt enbart för att försöka se så bra ut som möjligt i andras ögon, samtidigt som de hycklar och beter sig som djur när ingen tittar.

Skulle nog vilja hävda att folk är mycket religiösa, men de saknar ett språk för att kunna tolka det som alla vet. Du kan t.ex. ta ut vilken medelsvensson som helst ut till en vacker plats i naturen kanske i skogen, eller vid havet, eller uppe i bergen. Sedan kan man se vad som händer.

Däremot har många tappat kontakt med naturen eftersom ca 85% av alla i detta land bor i städer, så de har ingen kontakt med sin omgivning längre.

3 gillningar
3

Tror definitivt att det finns många i bushcraftvärlden som har en lösare “flummig” inställning till naturen kopplat till sin egen spiritualitet. Och precis tvärtom. Det är ju ett klassiskt upplägg i Dual Survival serien: smågrining, praktisk militär vs barfota hippie: se hur de tacklar vildmarken på olika sätt.

Själv måste jag säga att jag kan känna mig mer spirituell ju mer jag kan läsa skogen. För varje gammal kunskap som återerövras från nån dammig bok eller grynig youtubekanal är det som att något klickar i generna. Det ska ju ta ett tag för genetik att arbeta och på många sätt är vi fortfarande kopplade att fungera i ett jägar- och samlar samhälle. Så när man plockar upp en vild växt och stoppar i munnen, ser eldens flammor lysa upp eller hör en koltrast varna för ormvråken bortom träden så känns det som att man synkar med sina förfäders dna-strängar djupt därinne. Det tycker jag skapar en spirituell känsla. Jag har svårt att få samma känsla i kassakön på Ica, när jag slår på tvn, eller när jag hör bilköerna på motorvägen. Vilket kanske då inte är så konstigt.

Ju mer jag förstår detaljerna om den vilda världen desto mer förstår jag systemet det är uppbyggt på och desto mer känner jag att jag kan passa in, om än som en besökare snarare än fullvärdig medlem. Lite som att besöka platsen man växte upp på.

En växt hjälper en annan att producera kväve; ett träd klarade inte stormen, vilket gjorde att trädet bakom det i den generella vindriktningen som skyddats av vädrets makter också blåste omkull i mindre kraftigare vindar; kajorna i trädet varnar sina kamrater längre bort men även rådjuret för lodjuret som ålar fram bakom krönet. Det finns en rimlighet och en personlighet därute som många som bara tar en promenad och ser en grön kuliss och ett brunt golv missar.

Jag vet inte om det är spirtualitet i sig, för jag vill akta mig för att bli för flummig och börja kleta in ansiktet med aska och brumma med till forsandet i floden, halvnaken på en stubbe. Naturen som system är fortfarande neutralt, inte nödvändigtvis din vän eller beskyddare, dock inte heller din fiende - det är upp till en själv att tolka den och leva i den.

Det jag vill summera det hela med är väl att jag tack vare mitt bushcraftintresse förstår mig själv och kanske min tilltänkta roll (och mina förfäders tidigare roller) i systemet naturen bättre. Och kanske därför mer skeptiskt begrundar min roll i den moderna civilisationen lite mer. Jag trivs fortfarande här i “männsho-byn”, men det är skönt att hälsa på där hemma ibland.

2 gillningar
4

Haha, kommer ihåg ett avsnitt av något överlevnadsprogram jag såg för länge sedan med Cody Lundin och en annan snubbe som passade perfekt på din beskrivning! Cody ojade sig ordentligt över hur den andra täljde till ett spjut och satte iväg efter ett litet vildsvin medan han själv käkade rötter och bär!

Bra beskrivet, håller helt med om din syn på det! Speciellt det där med att ju mer man lär sig om olika delar av den desto närmare kommer man sitt sanna jag. Det som egentligen bara vill kasta alla moderniteter och stolpa rakt ut i vildmarken - hem.

Just den här typen av utövning har jag också väldigt svårt för. Har dock förstått att det finns de som sysslar med detta och om de lyckas få någon slags kontakt med det de vill komma i kontakt med - fantastiskt! Skulle vara väldigt intressant att höra mer om, om inte annat!

Jag tror i grund och botten att din syn delas av majoriteten av svenskar. Väldigt många i Sverige har fortfarande väldigt nära till naturen, något som faktiskt är ganska ovanligt nuförtiden om man tittar internationellt. Det räcker i många fall att ta ett steg utanför dörren och du har skogen där. De allra flesta nöjer sig dock med att lite snabbt svänga in om och hälsa på “hemma” under en löprunda, promenad, eller en grillkväll vid vindskyddet. Några av oss andra behöver lite mer och tar det ett steg längre med bushcraften!

5

Exakt så. Bra underhållningsserie med vissa hyfsade knep ibland. Gillar faktiskt den “senare” Cody Lundin i den serien - Matt Graham, och om man råkar ha Discovery + så kan jag rekommendera hans “Bushcraft Build-off” serie för tävlingar i lägerbyggande mellan olika Youtube-bushcrafters.

1 gillning