Vi har gjort lite av en tradition att gå Varustelekas marschutmaning varje år och detta året var inget undantag! Här följer en kort redogörelse av årets 25km marsch!
Årets rutt tog oss från Genarp i Skåne till Harlösa, strax nordöst om P7 militärområde
Vi kan börja med att nämna att vi verkligen hade vädret med oss denna kväll! Solen var framme under hela marschen, fram till dess att vi kom fram till P7s övningsfält.
Vi började vid Genarps IP vid 17-tiden.
Efter de sedvanliga toalettbesöken knatade vi iväg mot Harlösa! Det var ganska munter stämning de första kilometrarna. Innan vi besteg tre av Skånes massiva berg fick vi tillfälle att stanna till och ta en liten rast på några minuter för att tejpa om lite fötter. Vi klampade även in på ett par joggares selfie-postningar högst upp på Järnhatten. De sprang snabbt iväg som ett par skrämda rådjur!
Resten av sträckan gick, tycker jag, över förväntan. Inga stora problem, inga (stör… jättes… enorma) omvägar och alla var vid relativt gott mod större delen av tiden. Det skulle dock ändras när vi kom fram till skjutfältet, där vi möttes av arga lysande illröda tillfälliga trafikljus.
Försvarsmakten förklarar vägen
Här fick man inte passera! Men ta’t lugnt! Det är bara att ta den alternativa vägen till Torna Hällestad via Silvåkra, stod det. Den alternativa vägen via Silvåkra, tolkade vi/jag som att man skulle ta den stora, asfalterade vägen mot Silvåkra, eftersom den prickade linjen som ser ut att visa vägen i verkligheten var totalstängd.
Vi gick mot Silvåkra.
Här bestämde vi oss också för att plocka fram lite belysning och reflexvästar då det börjat skymma lite. En extra jacka och ett något långsammare tempo gjorde denna biten väldigt behaglig. Lagom snabbt för att inte frysa, lagom långsamt för att inte börja svettas!
Nästa ilskna trafikljus hindrar vår framfart.
När vi gått en kilometer eller två möts vi av nästa illröda trafikljus. Vi går ändå hoppfullt hela vägen fram för att se om det finns några skyltar som kanske visar någon alternativ väg till alternativet. Icke. Vi försöker via mobil få tag på Försvarsmakten, men de stängde kontoret klockan 16 så det var bara att knata tillbaka.
Innan vi vänder funderar vi på om man hade kunnat förklä sig till betande kor och på så vis smyga sig förbi Saurons allseende röda lampa men efter noga övervägande så struntar vi i den idén.
Skoskaven börjar bli för mycket för en av deltagarna när vi kommer fram till den första röda lampan igen så vi slår oss ner och tar en liten rast medan vi försöker lista ut ett sätt att ta oss till Harlösa utan att behöva gå omvägen till Södra Sandby för att sedan traska längs stora vägen genom Revingeby och regementet och vidare till Harlösa. Efter att ha hört oss för med den lätt skrämda lokalbefolkningen och deras väldigt misstänksamma hundar så konstaterar vi att vi behöver hjälp utifrån.
Vi kommer fram till att vi har ungefär två kilometer kvar att gå för att klara av Varustelekas utsatta gräns på 25km så vi bestämmer oss för att gå i riktning mot Södra Sandby och kanske ta en taxi därifrån! Med en sista ansträngning sliter vår skoskavsutsatte vän av sig skorna och kastar ner dem i ryggsäcken under en kaskad av svordomar! Resten av sträckan gås barfota eller inte alls!
När det avlägsna mullret från vår räddares bil hördes hade vi klarat av hela sträckan, vissa av oss delvis barfota över märken efter stridsvagnarnas framfart! Vi var alla mycket nöjda med insatsen när vi till slut kom fram till bilen i Harlösa!
