Några beprövade verktyg att tända brasan med!
Zippo-tändare
Den klassiska Zippo-tändaren är väl beprövad och har hängt med sedan innan Andra världskriget. Trots det är den fortfarande en lika självklar detalj i varje riktig mans arsenal som en ordentlig kniv, vilket verkligen är ett testament på kvalitet och användbarheten!
Ute i skogen har Zippo-tändaren flera fördelar gentemot sina mer moderna konkurrenter. Man tänder den en gång och Zippon fortsätter brinna tills man släcker lågan, vilket gör att man mycket lättare, och utan att bränna sig, kan få fyr på även de mest genomfuktiga tändena! Den blåser inte heller ut lika lätt som en tändsticka.
Glöm bara inte bort att fylla på den innan turen, den tar lätt slut om man inte använder den på ett litet tag!
Tändstickor
I början på 1800-talet använde man fortfarande mest flinta, stål och fnöske för att tända eld, men det skulle komma att förändras när tändstickan gjorde entré runt 1830. I början var den ganska oberäknelig då den kunde tända mot flera olika saker. De flesta kan relatera till någon gammal västern-film där cowboyen drar en tändsticka mot skosulan för att tända sin cigarett.
Det var först på 1840-talet som tändstickan fick ett särskilt plån som var det enda stickan gick att tända mot.
När man tänder en brasa med tändstickor är det viktigt att tänka på vinden så man får maximalt ut av sin sticka. Nackdelen med tändstickor är att de lätt slocknar av blåst. Eftersom man har en levande flamma på tändstickan behöver man inte fundera så mycket på fnöske utan det mesta som man ändå ska elda med kan tändas med tändstickor. Björknäver är perfekt att tända med tändsticka, precis som ”fjäderstickor” som är pinnar eller vedbitar man täljt upp tunna remsor som lättare tar fyr.
Modernt tändstål
Det moderna tändstålet är en uppgradering från det klassiska eldstålet i det att det är betydligt lättare att skicka en större mängd varmare gnistor mot det man ska tända. Det gör att man kan använda sig av ett större urval av bränsle för att få fyr på sin brasa.
Tändstålet i sig är oftast gjort av ferroserium och ofta kan man hitta stavar av materialet om man söker på det. För att få gnistor med ferroseriumstaven drar man med en räfflad eller vass kant mot staven snabbt och kontrollerat så gnistor bildas.
Flinta & Stål
Flinta och stål har använts sedan människan förstod att man kunde få gnistor genom att slå vissa sorters sten mot något annat, i detta fallet eldstål. Under den yngre stenåldern använde man stenarten pyrit istället för de mer ikoniska eldstålen som är gjorda av stål.
Att tända eld med hjälp av eldstål är egentligen inte särskilt svårt, men det ställer betydligt högre krav på fnösket man tänder eld på. Eftersom gnistorna som skapas när man slår eldstålet mot flintan både är kallare än gnistorna från mer moderna eldstål och betydligt färre måste fnösket vara väldigt torrt och lättantändligt.
Som fnöske till flinta och stål kan man med fördel använda förkolnade träbitar eller förkolnat bomullstyg (polyester o dyl. fungerar ej). Så fort man lyckats fånga en gnista på sitt fnöske måste man se till att lägga det i ett ”fågelbo” av torrt gräs, bark och småpinnar så glöden kan övergå i eld.
Sen är det bara att i vanlig ordning arbeta sig uppåt från småpinnar till större ved!